Hon är för gammal - flickan i gungan. Hon är där ofta, mest på sena eftermiddagen eller kvällen.
Gungar, pendlar, stannar, gungar igen. Varför? Alldeles för gammal för att gunga, tonårig.
Men så kom jag att tänka på mig själv i den åldern ... Jag brukade gå ut om kvällarna, stod i trädgården och såg på stjärnorna, dagdrömde under strövtåg på gatorna i det lilla samhället, där jag då bara kände mig avvikande. Det var något slags flykt, ett sätt att finna ett rum som var mitt eget. De som såg mig fick kanske sin föreställning om mig som konstig och avvikande bekräftad. Eller så var det bara jag som i min arrogans tänkte så. Troligen struntade folk i mig.
Jag gillar flickan i gungan för att hon gungar fastän hon är för gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar